Angående Jönsson och hans kaffekopp

Det kom som en skänk ifrån ovan
när Jönsson fick siare-gåvan
Plötsligt en dag, en förunderlig slump
fick solen som sken genom fönstret
att ge en slags mening åt mönstret
han såg i sin kaffesump

Jönsson betraktade koppen
och kände sig konstig i kroppen
Han hade ju just blivit gudarnas vän
De satt i sin himmel och sände
bilder av saker som hände
fast inte just nu utan sen

Jönsson klev upp ifrån stolen
Han myste i ljuset från solen
och undrade varför dess lustiga lek
hade givit just honom förmågan
Han stod och begrundade frågan
och så sprang han ut och skrek:

"Hallå, det har hänt ett mirakel!
Imorse blev jag ett orakel!
Så om ni undrar vad framtiden bär
uti sitt bedårande sköte
då ordnar vi genast ett möte
bara ni säger mig när"

Alla som bodde i trakten
blev omåttligt glada åt makten
Jönssons förmåga - det var som magi
och allt som han gjorde var magiskt
De anade inte hur tragiskt
historiens slut skulle bli