De fyra årstiderna

Våren, sa fåren och bräkte i kör,
är prunkande färggrann och grön som den fagra smaragden
Alla är glada och gör som man gör
när vita Kung Bore får känna på solvärmebragden

"Sommaren, kommer den?", frågar en röst
Man börjar ju undra när vindarna viner kring husen
Den dyker nog upp innan våren blir höst;
så lysande klarblå, med värme till den som är frusen

Hösten sa rösten och log som en sill
är gyllene gulbrun som fjun på en kyckling till påsken
Ingen kan slippa att trilla som vill
på den höstlövsbelamrade vägen på väg till kiosken

Vintern är inte så kall som man tror
Så skimrande kritvit som skägget på tomten till julen
Men under dess snö ligger våren och gror
och vintern blir återigen på sin kyla bestulen