En vaktel i ögat

Oj, ett sånt ståhej det blev i bygdagårdens lobby
när brednäste Petter demonstrerade sin hobby:
Femtonhundra sniglar som var lagda i en rad
Aldrig hade någon sett en sådan kavalkad

Flera hundra samlades, och Petter han blev rik
Hela bygden kom, det var en väldigt stor publik
Men plötsligt var det någon som tog sats och sa "Hallå!"
Han började att tala och alla hörde på

"Lyss på mig, govänner, ja hör min vackra röst!
Jag säger eder detta uppå min ålders höst
att Petter samlat sniglar i bygdens kalla jord,
det är lögn och inget annat, sanna mina ord!"

Alla som var där drog efter andan och gick hem
alla utom en, och ni undrar kanske vem?
Jo det ska jag berätta, det var gubben klädd i vitt
som stanna' kvar då alla andra gingo hem till sitt

"Varför", fråga' Petter, "varför gjorde ni sådär?
Alla var ju lyckliga och glada som var här!"
"Må så vara", sade gubben, rädd att låta sur
"Men det är inte rätt att lura andra mänskor, eller hur?"

"Vad menar du med det, din stropp!" blev Petters arga svar
"Jag har ju bara visat upp de sniglar som jag har!"
"Jo det förstås..", sa gubben och skämdes lite grann
"men kanske du och jag.. kunde älska med varann?"

Sagan slutar lyckligt, ty Petter svara' ja
De båda gick och gifte sig i kyrkan samma dag
Sedan levde Petter i fröjd med gamle karln
och femtonhundra sniglar som de låtsades var barn.