Flytning i Kaukasus

Han sprang genom gräset och visslade glatt
en sommardag värdig att minnas
han dansade runt och han tyckte nog att
det var väl för väl att få finnas!

Han log emot daggen som fuktat hans tår
ännu en underbar gåva!
han njöt av en svalkande vind i sitt hår
och lade sig ner för att sova

I drömmen, där lyfte han sakta mot skyn
på vingar så tunna och lätta
Han hade sett mången förunderlig syn
men inget så vackert som detta

Han flög som en fågel och fylldes av hopp
Han levde i nuet, för stunden
ibland nära marken, ibland högre opp
han flög till den blomstrande lunden

Han blev som förtrollad och drogs till det gröna,
i lunden han landade mjukt
men trots allt det bländande vackra och sköna,
där fanns något dystert och sjukt..

Han kom till ett hus och det lyste av ljus
ett ljus som försökte förföra
alltmedan björkarnas vänliga brus
välvilligt smekte hans öra

Han stannade upp för att huset betrakta
det lyste så fint där det låg
Han gick lite närmare, rörde sig sakta
förundrad av allt som han såg

Dörren stod öppen, så mannen klev på
och frös uti kropp och i sinne
för även om utsidan lyste och så,
var det kyla och mörker därinne

Han såg sig omkring och han tyckte sig se
skepnader som i en dimma
först var det en, det blev två, sedan tre
vars känslor han kunde förnimma

de vred sig i smärta, i ångest, i plågor
och skriken frös blodet till is
de levde för evigt i helvetets lågor
betalade syndernas pris

"Vi levde som du!", sa den förste och log
"innan vi dog..
Vi gladdes åt allt som var vackert att se..
alla tre."
"Men livet tog slut" sa den andre lugnt
han suckade tungt,
"Vi visste väl ej vad som då skulle ske
med oss tre."
"Vi mötte vår Gud", sa den tredje och grät
"Han ej oss förlät!
Han hade ett fruktansvärt straff att ge
till oss tre."

Och plötsligt så öppnades under dem alla
i golvet ett gapande hål
mannen såg dem skrikande falla
i helvetets brinnande bål

Hålet försvann, och ensam i huset
stod mannen i mörkret en stund
han vände sig om och gick ut i ljuset
och såg sig omkring i sin lund

Allting var ej längre vackert som förr
trots att det ändå var lika..
Han såg på det lysande husets dörr
och tyckte sig höra dem skrika

Tags: