Jag mötte också en jätte

Jag vill nu berätta om hur jag en gång
skulle lägga upp höet på logen
Men stigen till logen var farlig och lång
och den gick genom mörkaste skogen

En bit ifrån stigen vid skogsbrynets slut
såg jag flickor så underligt korta
Jag gick närmare för att se hur de såg ut
och i nästa sekund var de borta

Så hörde jag plötsligt en underbart klar
älvsång med dragspel och dans
Men när jag kom fram dit jag trodde det var
så sjöng de nån annananstans

Jag hade hört sagor om oknytt och troll,
det berättades ofta därhemma
Men inget av det tycktes spela nån roll
Jag var hänförd av älvornas stämma

Sådär höll de på - jag kom längre ifrån
den stig där jag börjat min resa
Men så tystnade sången och sen kom ett dån,
sen blev rösterna hemska och hesa

Plötsligt blev allt bara stilla och svart,
jag hörde blott furorna knaka
Alla försvann - jag vet inte vart -
så jag tänkte: Nu går jag tillbaka

Detta var lättare sagt än gjort,
jag hade nog inte nån koll
Jag hade ju gått både länge och fort
och dessutom åt olika håll

Mörkret föll fort och snart var det natt
Hur skulle jag någonsin hitta?
Men jag stärkte mitt mod och sa högt där jag satt
Nämen, här kan jag inte sitta!

Jag reste mig, kroppen var svettig och het
jag tror klockan var ungefär åtta
Hur länge jag gick är det ingen som vet,
men till slut kom jag fram till en grotta

Vid mynningen fylldes mitt hjärta av skräck
Vem vet vad som skuggorna dölja?
Då såg jag en fågel som flög in så käck
och jag kände mig manad att följa

Jag kände runt strupen en stor hårig hand;
jag blev biten av vässade tänder
Sen vändes jag runt och såg jättar som band
mina fötter och band mina händer

De skulle precis äta middag, minsann
och bordet var fullt utav rätter
En utav rätterna utgjorde han
som bodde hos Gubben och Petter!

Han vinkade sakta och stönade: "Hej...",
trots att han i bitar var skuren
Och snart, sade jätten, kom turen till mig,
om man nu ska prata om turen.