Kosmos

Ifrån rymdens oändliga kyla
till själens behagliga vila
En klang ifrån spelmannens fela
trängde in i den djupaste håla

Där en varelse började yla
Mina mystiska tankar får ila
mot det svar som förklarar det hela
det finns gränser för vad man kan tåla

Men den fysiska lag han tycks bryta
får ett skimmer av ljus mot det vita
När de gamla förnimmer det heta
deras ögon och kinder blir våta

Vi är bundna av tvång till en yta
där vi skriver med bläck eller krita
men att undra en stund är att leta
efter svaret på tänkandets gåta