Petter & Gubben

Jag vill nu berätta om hur jag en gång
skulle lägga upp höet på logen
Men stigen till logen var farlig och lång
och den gick genom mörkaste skogen

En bit ifrån stigen vid skogsbrynets slut
såg jag flickor så underligt korta
Jag gick närmare för att se hur de såg ut
och i nästa sekund var de borta

Så hörde jag plötsligt en underbart klar
älvsång med dragspel och dans
Men när jag kom fram dit jag trodde det var
så sjöng de nån annananstans

En dag i September så sprang jag till skogs
det var dagen då Petter och gubben
grälade, kastade saker och slogs,
så jag sprang till den halvhöga stubben

Jag satte mig ner för att vila en stund
men då kom där en underlig jätte
hans blick mötte min och i nästa sekund
så frågade han vad jag hette

Hans röst var så djup att det dallrade till
uti löven på kvistar och grenar
jag svalde nervöst och satt alldeles still
hans blick var en sån som förstenar

Det var en gång en gubbe, som kom på en ide
han skulle börja räkna lite bara för att se
ifall det kunde leda till nån användbar modell
han började på morgonen, var klar när det blev kväll

han skapade en formel som utan några ord
förvånansvärt väl approximerade vår jord
formeln den beskrev alla människor och djur,
växter och stenar, ja fråga inte hur

Oj, ett sånt ståhej det blev i bygdagårdens lobby
när brednäste Petter demonstrerade sin hobby:
Femtonhundra sniglar som var lagda i en rad
Aldrig hade någon sett en sådan kavalkad

Flera hundra samlades, och Petter han blev rik
Hela bygden kom, det var en väldigt stor publik
Men plötsligt var det någon som tog sats och sa "Hallå!"
Han började att tala och alla hörde på