Prästen

Då isen har lagt sig och vindarna vänder
och frosten gör prästen så bister och sjuk
på kyrkklockans klanger han böjer och bänder
men inser att vad som än hänt eller händer
är kölden som hårdast då luften är mjuk

I hemlighet sitter han tyst och fördömer
mot kylan han riktar sitt samlade hat
men då och då händer det visst att han glömmer
lutar sig bakåt och blundar och drömmer
om varmare väder, ett tropiskt klimat

På den gamla, goda tiden
fanns det byxor utav siden
Det fanns skor utav manchester
och små tomtebloss av ull

Det fanns små och ludna präster
som med otäckt vilda gester
gjorde kuddar utav tegel
i den mörka jordens mull

Det fanns en gammal regel
som stod skriven på en spegel
Jag har glömt de vackra orden
men det var väl nåt om Gud

Om man grävde djupt i jorden
fick man mycket mat på borden
Om man klämde sin aorta
hördes lustiga små ljud

-Skulor i mångfald, förkunnade prästen,
skall falla från himmelska höjders förråd
-Ta fram era skulkärl med fröjd och förresten,
ta fram dem med brådska ty tiden är bråd

I vart hus i bygden sågs människor leta
En stor inventering av skulskålsutbud
För prästen om någon, han borde ju veta
om skulor förväntas som gåva av Gud

Nyheten spreds ifrån nära till fjärran
och snart visste alla att Herren var nöjd
Människan väntades signas av Herran
och prisas med skulor från himmelens höjd